Hojåkare bryr sig om varandra?

pikeman59

New member
Under en hojtur i lördags åkte en i gruppen av i ganska låg fart, inget allvarligt men hojen var tyvärr inte körbar. Personen som åkte av och jag själv åkte och hämtade hojsläpet för att ta hem resterna. Tjejen som lånade ut sin hoj till avåkaren stannade kvar vid olycksplatsen, satt på en sten ungefär 25 m från den kvaddade hojen som låg halvvägs ner i diket.

Och nu till det riktigt skrämmande, av alla hojåkare som körde förbi så var det bara 3 killar med sporthojar som stannade för att kolla hur det gått, om personen var OK och om de kunde hjälpa till med något.:eek::eek::eek:

Ett stort customgäng körde förbi sakta och bara glodde lite, ett touringgäng i sina fåniga neonvästar körde förbi och glodde som f-n, men ingen gjorde ens en ansats att stanna och kolla hur det gått o.s.v.:mad::mad::mad:
(Kör själv en sporttourer och gärna touring men inte med neonväst)

MEN nästan alla bilister stannade och erbjöd sig att hjälpa till, frågade hur det gått, om hon mådde bra, om hon ville ha skjuts mm. Det var ju inte personen som var kvar som kraschat men det visste ju inte de som åkte förbi.
En hel del bilar åkte förbi, såg att det varit en olycka och vände och körde tillbaka för att kolla att det var OK.

Tycker det är skitdåligt att så många hojåkare inte bryr sig det minsta om en annan hojåkare som har vurpat. Vinka går ju bra men hjälpa till är förmodligen bara jobbigt och stör på åkturen.
Vi hojåkare är ju ansatta från alla håll i debatten och om vi inte kan ställa upp för varandra var hamnar vi då nånstans?

Personligen stannar jag alltid oavsett vad eller vem som kraschat, bil eller MC eller vad som helst, om jag känner att jag kan tillföra det minsta.

All heder åt de tre grabbarna som direkt stannade, för dem var det självklart.:):):)

//Sven
 

Chopperbyggarn

New member
Dät har hänt /håller på att hända något med sammanhållningen motorcyklister emellan..detta hade varit otänkbart att passera en mc-olycka eller mc med motorstopp utan ett klartecken från personen /personerna på plats för 10 år sedan ännu otänkbarare för 20-30 år sedan. Har vi blivit för många motorcyklister? Håller vi rent utav på att bli rivaler mellan olika kategorier hojåkare? Eller är det ren likgiltighet?

Mvh
Anders.J
 

Pledians

New member
Jo, sporthojfolk är omtänksamma, det har även jag fått erfara. Även om de i media ofta framställs som hänsynslösa.
hojbusa.gif
 

Pilgrim

New member
Började åka hoj igen förra sommaren efter ett uppehåll på dryga 10 år. Då för 15 år sedan var det ovanligt att någon inte hälsade när man möttes på landsväg. Nu händer det då och då särskilt när man möter de som åker extrema sporthojar (unga killar som har fullt upp att kontrollera cykeln och behöver bägge händerna :D) och de som leker outlaws (hälsar bara på andra outlaws :cool:).

Uppdelningen och kategoriseringen har blivit tydligare på gott och ont. Jag tror att det totalt sett har ökat intresset för mc och sammanhållningen inom kategorierna har nog ökat, men det har skett på bekostnad av sammanhållningen i mc-kollektivet. Tråkigt om det gått så långt att en del kör förbi en trolig olycksplats.

All heder åt er som stannade och kollade om det behövdes någon hjälp och "skämmes" till er som körde förbi.

Väl mött efter vägen! Jag hälsar på alla, hälsa gärna tillbaka :)
 

MartinBokman

New member
Skandal - men knappast överraskande!

Skönt att höra att det inte blev några personskador i samband med avåkningen.
Hojar finns det många att ersätta den gamla med.

Det är ju skandal att hojåkare kan åka förbi en olycksplats som ni upplevt, men det speglar förmodligen den allmänna inställningen i samhället att man inte vill lägga sig i.

Jag vill inte tro att det skulle vara skillnad på vilken kategori hoj man kör, vi är ju alla MÄNNISKOR. Men visst märker man att vissa kategorier inte hälsar längre när man möter dem.

Nej fan, vi måste bry oss om varann, bilförare som mcförare! Det är vår medmänskliga skyldighet.
 

Zopilote

New member
Jag tycker det är självklart att man stannar om man ser någon vid vägkanten som verkar ha bekymmer av något slag. Undantaget är möjligtvis polskregistrerade minibussar utmed E4.
Däremot har jag märkt att folk ibland har verkat både förvånade och ibland en aning rädda när jag stannat, trots att jag är noga med att fälla upp visiret innan jag åker fram... :(
 

cub

New member
Det är väl knappt några som vinkar numera heller?

Själv stannar jag alltid vare sig jag åker bil eller mc. Oftast möts jag av svaret "Nej nej ingen fara, jag skulle bara skicka ett sms". Bättre stanna en gång för ofta...
 

Catman

Just for the fun of it...
Detta är ju lite skrämmande faktiskt.

Om jag har förstått dig rätt, så ligger hojen i diket fullt synlig och tjejen sitter en bit därifrån med full utrustning.
och INGEN stannar?
Det är fanimej riktigt dåligt!!!!

Men jag håller inte riktigt med er annars om hälsandet.
Har åkt/kört MC sedan 1987 och det går i vågor med hälsandet.
Just nu upplever jag det som att nästan alla jag möter besvarar hälsningen.
Men de få som inte hälsar här i våra trakter, är oftast customåkarna
 

Chopperbyggarn

New member
Man bör helst var långt från storstad och på glest tafikerade vägar om man behöver hjälp, den slutsatsen drog jag efter USA resa 1989. Fick punka strax norr om Los Angeles (glömt verktygen hemma) och det var en strid ström av trafik som aldrig sinade och trots att jag vinkade på hjälp så var det inte en enda trafikant som stannade till jag tillslut fick stopp på en ambulans vars personal blev mycket sura då det gällde punka och dom ville/kunde inte kalla på bärgare så dom kallade på Highway Patrol som så småningom kom och hjälpte till att kalla på bärgare. Senare på samma resa på landsbygden i Alabama så blev det punka ingen och varje fordon stannade och frågade om vi behövde hjälp..tog loss hjulet och följde med en man om bodde i närheten fixade punkan fick skjuts tillbaks till hojen och mannen ville inte ens höra talas om betalning.
Fick tändningsfel på interstate väg i Nevada öknen första bil stannade medan jag höll på med en provisorisk lagning..han kastade till mig en budweiser och önskade lycka till ..sedan stannade Higway Patrol och försåg oss med så mycket vatten vi behövde tills jag fick igång hojen med den provisoriska lagningen..128 grader Farenheight den dagen.

I Australiens Outback områden har jag fått stopp några gånger och här stannar alltid första fordon som kommer...

Sensmoral: Lättare att få hjälp och fler som bryr sig i obygden än i "civiliserade områden" .

Anders.J
 

Chopperbyggarn

New member
Men jag håller inte riktigt med er annars om hälsandet.
Har åkt/kört MC sedan 1987 och det går i vågor med hälsandet.
Just nu upplever jag det som att nästan alla jag möter besvarar hälsningen.
Men de få som inte hälsar här i våra trakter, är oftast customåkarna

Håller med dig angående hälsandet fast i mitt fall är det i först o främst HD åkare o sedan övriga Custom åkare som hälsar flitigast men just nu hälsar dom flesta häromkring...varierar lite beroende på vilken av mina hojar jag kör.

Anders.J
 

LC4ever

New member
Tycker faktiskt att sammanhållningen är riktigt bra.
Folk stannar och frågar om de kan hjälpa till när man står och studerar kartan samt hälsar.
Kan bero på att man kör en "neutral" orange "offroad-tourer" och inte tillhör något fack :rolleyes:
I övrigt när vi brukar köra gemensamt är det just custom-åkarna som är sämst på att hälsa och hjälpa till.
Kan inte förklara varför, men min teori är att många av dessa är cornflakes-ryttare, dvs 50+ som fick sitt körkort på köpet och på äldre dagar skaffat en MC och har på det viset inte "lärt sig" den unika MC-andan.
Men detta är bara en teori. :cool:
 

påK-en

New member
.......................
Kan inte förklara varför, men min teori är att många av dessa är cornflakes-ryttare, dvs 50+ som fick sitt körkort på köpet och på äldre dagar skaffat en MC och har på det viset inte "lärt sig" den unika MC-andan.
Men detta är bara en teori. :cool:

Trots att jag är 60+ tror jag att det ligger en hel del i din teori.
 

Zopilote

New member
Man bör helst var långt från storstad och på glest tafikerade vägar om man behöver hjälp, den slutsatsen drog jag efter USA resa 1989. Fick punka strax norr om Los Angeles (glömt verktygen hemma) och det var en strid ström av trafik som aldrig sinade och trots att jag vinkade på hjälp så var det inte en enda trafikant som stannade till jag tillslut fick stopp på en ambulans vars personal blev mycket sura då det gällde punka och dom ville/kunde inte kalla på bärgare så dom kallade på Highway Patrol som så småningom kom och hjälpte till att kalla på bärgare. Senare på samma resa på landsbygden i Alabama så blev det punka ingen och varje fordon stannade och frågade om vi behövde hjälp..tog loss hjulet och följde med en man om bodde i närheten fixade punkan fick skjuts tillbaks till hojen och mannen ville inte ens höra talas om betalning.
Fick tändningsfel på interstate väg i Nevada öknen första bil stannade medan jag höll på med en provisorisk lagning..han kastade till mig en budweiser och önskade lycka till ..sedan stannade Higway Patrol och försåg oss med så mycket vatten vi behövde tills jag fick igång hojen med den provisoriska lagningen..128 grader Farenheight den dagen.

I Australiens Outback områden har jag fått stopp några gånger och här stannar alltid första fordon som kommer...

Sensmoral: Lättare att få hjälp och fler som bryr sig i obygden än i "civiliserade områden" .

Anders.J

Jag läste en ganska skrämmande historia sett från "andra sidan" på advrider.com:
Givetvis utspelade det sig i USA. En kille på hoj såg en bil med en ensam kvinna i, som hade fått punktering vid vägkanten mitt ute i ingenstans. För att visa sin goda vilja stannade han hojen ungefär 30 meter bakom bilen, klev av och tog av sig hjälmen. Han tog även fram mobiltelefonen och höll den uppsträckt i ena handen för att visa att han hade goda avsikter. När killen i fråga börjar gå mot den nödställda kvinnan, böjer hon sig in genom sidorutan och drar fram en pistol och siktar på honom, så det var bara att gå tillbaka till hojen och åka därifrån...
En bekant till samma hojåkare hade tydligen blivit skjuten i magen genom bildörren när han skulle erbjuda sig att hjälpa en annan bilist med problem...
 
Min teori är att hojåkare inte alls är en så homogen grupp med likartade värderingar som man lätt förleds att tro. Min uppfattning är att hojåkaren, i synnerhet dagens, tvärtom i hög grad är en individualist. Man börjar inte köra motorcykel för att ingå i en grupptillhörighet utan för att tillgodose individuella behov av upplevelser. Inget ont alls i det, men jag tror att en generell brist på empati kan finnas bland de största individualisterna. Plockar man ut en slumpmässig handfull bilister och jämför med en slumpmässig handfull hojåkare tror jag att man hittar genomsnittligt större empati bland bilisterna, eftersom de i praktiken är representativa för samhället i stort - "alla" kör ju bil.
Jag kanske är helt ute och cyklar, men det är mitt intryck iaf.
 

enhjuling

New member
Det är ju dessutom lite svårt att från beskriningen veta hur det var.
Satt tjejen och solade på en sten och kanske tittade bort från trafiken är det inte så konstigt om ingen stannade. Jag tror det hade varit annorlunda om hon verkat skadad eller gjort något som helst tecken på att hon ville ha hjälp.

Men vad vet jag.....
 

pikeman59

New member
Det är ju dessutom lite svårt att från beskriningen veta hur det var.
Satt tjejen och solade på en sten och kanske tittade bort från trafiken är det inte så konstigt om ingen stannade. Jag tror det hade varit annorlunda om hon verkat skadad eller gjort något som helst tecken på att hon ville ha hjälp.

Men vad vet jag.....

Ingenting faktiskt.................

Hon satt med alla hojkläder på sig, det var en massa mygg i skogen, ca 20-25 m från hojen vänd ut mot vägen, ca 3 meter från själva vägen. Hade hon legat på vägen så tror jag nog att alla hade känt sig tvugna att stanna. ( hoppas i alla fall det ) Om man vurpar kan man faktiskt få en chock och bara sitta och glo på en sten, man behöver inte mindre hjälp för det.

Om hon hade suttit och solat på en sten så hade inte mitt förra inlägg kommit till. :rolleyes:


//Sven
 

Chopperbyggarn

New member
Jag läste en ganska skrämmande historia sett från "andra sidan" på advrider.com:
Givetvis utspelade det sig i USA. En kille på hoj såg en bil med en ensam kvinna i, som hade fått punktering vid vägkanten mitt ute i ingenstans. För att visa sin goda vilja stannade han hojen ungefär 30 meter bakom bilen, klev av och tog av sig hjälmen. Han tog även fram mobiltelefonen och höll den uppsträckt i ena handen för att visa att han hade goda avsikter. När killen i fråga börjar gå mot den nödställda kvinnan, böjer hon sig in genom sidorutan och drar fram en pistol och siktar på honom, så det var bara att gå tillbaka till hojen och åka därifrån...
En bekant till samma hojåkare hade tydligen blivit skjuten i magen genom bildörren när han skulle erbjuda sig att hjälpa en annan bilist med problem...

Ja, rädda och vapentokiga amerikaner ska man nog handskas mycket försiktigt med.
Kan ha varit förutom likgiltighet "någon annan kan hjälpa honom" rädsla att inte en endaste en av privatpersoner stannade...händer ju en del otrevliga saker i och runt L.A.

Anders.J
 

Axman

New member
Fenomenet med hälsa och stanna osv tror jag man kan applicera på alla små grupper som växer sig stora.

Så länge gruppen är liten så är det familjärt och personligt. När gruppen och väl har blivit stor så kommer majoriteten att inte bry sig så noga och ej heller känna till reglerna som formades av minoriteten. Då delas området in i tre grupper kan man säga

1) Pionjärerna/entusiasterna som antingen är elitistiska och ser ned på andra alternativt de som försöker bidra positivt genom att ge till andra av sin kunskap.
2) Ett mellansegment som har ett stort intresse i ämnet men gärna håller sig utanför de inre kretsarna
3) Den stora massan som kanske har ämnet som en hobby men sällan känner till historik, saknar kunskap osv men gärna håller på då och då.

Det är min högst personliga analys, jag ser väldigt tydliga paraleller mellan mc-folk och datornördar exempelvis. :) Kanske inte intresset i sig utan hur man beter sig.

Jag tror detta är en naturlig och oundviklig bieffekt av vi blir fler som kör mc!
 
Last edited:

Pisken

New member
hmmm ... är det skillnad på en MC åkare i nöd och en bilist ?
Man (iaf inte jag) åker inte förbi en bil som står nere i diket med ljusen tända och någon stackare sittandes ensam brevid , desamma gäller garanterat en MC i diket med en person sittandes brevid.(i båda fallen ser man nog om det är en "gammal" avåkning eller någon som ser ut att behöva hjälp och finns det tvekan så stannar man endå)

Sen har det ingen som helst betydelse om jag åker på en MC eller i en bil.

Skulle man bli mindre benägen att stanna vid en förmodad olycka bara för att det är "fel" fordon ? Gissar att det är allmän avtrubbning/flathet/stress/rädsla för att bli inblandad som gör att folk
i större städer inte stannar o hjälper till.

Är man "biker"(eller annan typ av MC folk) om man kör bil ?Eller är man bara en bilist med MC kort ?
 
Top